Fallbeskrivningar 2020

Modersmål

Parkering, avtalsvillkor, övervakningsavgift, modersmål, direkt diskriminering

DISKRIMINERINGS- OCH JÄMSTÄLLDHETSNÄMNDEN /Sektion

Diarienummer: 7xx/2019

Utfärdat: xx.xx.2020

En sökande med svenska som modersmål ansåg att hans språkliga rättigheter hade kränkts och att han diskriminerats på grund av sitt språk, då han påförts en övervakningsavgift för felaktig parkering i ett privat fastighetsbolags område, trots att det avtalsvillkor som låg till grund för avgiften hade uttryckts enbart på finska, som han inte förstod.

Han hade parkerat sin bil i ett område där han sett en informationstavla med text på finska, svenska och engelska. Sökanden förstod svenska och engelska av dessa språk. På den tilläggsskylt som placerats under informationstavlan hade det funnits text enbart på finska om att också ett separat gästtillstånd behövdes för parkeringen. Sökanden hade inte som svenskspråkig faktisk möjlighet att förstå informationstavlan jämte tilläggsskyltar i den utsträckning som det fanns enbart finskspråkig text på skylten.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att parkeringsövervakningsbolagets officiella kontakt- och informationsspråk var finska, svenska och engelska och ansåg att svaranden inte hade lagt fram godtagbara grunder för varför information om det avtalsvillkor som lett till påförandet av en övervakningsavgift getts enbart på ett av de språk som det använder. Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att svarandens förfarande att låta bli att ge uppgifter om förutsättningarna för godtagbar parkering på ett språk som företaget använde inte grundade sig på lagstiftningen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att svaranden i parkeringsövervakningen utifrån modersmålet bemött sökanden på ett ofördelaktigare sätt än personer som är eller varit i en jämförbar situation då det påfört en övervakningsavgift för honom för parkering mot villkoren på så sätt att han utsatts för direkt diskriminering på grund av språket.

Nämnden förbjöd svaranden att upprepa sitt diskriminerande förfarande mot sökanden.

(Lagakraftvunnen)

Fallbeskrivning YVTltk 7xx/2019 Modersmål (PDF) [pdf, 100.9 kB]

Plats i förskoleundervisning

Elevantagande, barnens funktionsnedsättning, plats i förskoleundervisning, utlottningen, praktikskola, jämförbarhet, diskrimineringsantagandet

DISKRIMINERINGS- OCH JÄMSTÄLLDHETSNÄMNDEN/Sektion

Diarienummer: 6xx/2008

Utfärdat: xx.xx.2020

Sökanden ansåg att staden hade förhållit sig negativ till antagning av hens barn till förskoleundervisningen och ställt barnen på grund av dennes funktionsnedsättning i en ojämlik ställning utan en godtagbar orsak, då staden inte beviljade till barnens vårdnadshavare möjligheten att delta till utlottningen av platser i praktikskolans förskoleundervisning.

Eftersom det fanns fler sökanden till förskoleundervisningen på praktikskolan än det fanns tillgängliga platser, blev staden tvungen att lotta ut platserna enligt ett beslut som nämnden för småbarnspedagogik och grundläggande utbildning i staden fattat under år 2017. Sökandens barn var inte med i utlottningen av platser i förskoleundervisningen, eftersom praktikskolan hade meddelat att den inte kan erbjuda en plats i förskoleundervisningen för sökandens barn.

Staden hade beviljat först en förskoleplats för sökandens barn på en annan förskoleenhet, men senare på praktikskola. Praktikskolan överklagade stadens beslut till Regionförvaltningsverket, men drog senare sin överklagan tillbaka och antog sökandens barn som förskoleelev. Sökandens barn började i förskolan på praktikskola i början av höstterminen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att som en juridiskt relevant faktor ska man i ärendet betrakta sökandens barns rätt till särskilt stöd som avses i 17 § i lagen om grundläggande utbildning. Praktikskolan hade informerat staden om att den på grund av det tidsbegränsade experimentet som skulle inledas på skolan under hösten 2018 inte hade möjlighet att anordna förskoleundervisning för sökandens barn som behöver särskilt stöd. Därmed erbjöd staden inte barnens vårdnadshavare en möjlighet att delta i utlottningen av förskoleplatserna på praktikskolan. Av utredningen framgick inte att staden skulle ha erbjudit en sådan möjlighet till andra barn som fått ett beslut om särskilt stöd.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg, att sökandens barns situation som ett barn som här rätt till särskilt stöd inte var jämförbar med situationen av de barn som deltog i utlottningen. Således hade det i ärendet inte uppkommit någon presumtion om direkt diskriminering som avses i 28 § i diskrimineringslagen.

Nämnden avslog ansökan.

(Ej lagakraftvunnen)

Fallbeskrivning YVTltk 6xx/2008 Plats i förskoleundervisning (PDF) [pdf, 94.4 kB]

Barnens funktionsnedsättning

Elevantagande, barnens funktionsnedsättning, förskoleundervisningen, praktikskola, diskrimineringsantagandet

DISKRIMINERINGS- OCH JÄMSTÄLLDHETSNÄMNDEN/Sektion

Diarienummer: 6xx och 6xx/2018

Utfärdat: xx.xx.2020

Sökanden ansåg att svarandena universitet A och praktikskola V hade diskriminerat mot hens barn vid elevantagningen till förskoleundervisningen då de hade överklagat stadens beslut om antagningen av hens barn till förskoleundervisningen i universitet A:s praktikskola V.

Universitetet och dess praktikskola hade senare tagit tillbaka deras överklagan till regionförvaltningsverket.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att eftersom barnen började på förskolan på V enligt sökandens ansökan, fanns det inte något motiverat skäl att anta att svarandena hade behandlat barnen på det sätt som avses i 10 § i diskrimineringslagen på ett mer ogynnsamt sätt än andra. Det faktum att A och V överklagade stadens beslut om antagning av sökandens barn till förskoleundervisningen till regionförvaltningsverket utgjorde inte ställande i en mer ogynnsam ställning på det sätt som avses i den ovannämnda paragrafen.

Ansökan därmed avslogs.

(Ej lagakraftvunnen)

Fallbeskrivning YVTltk 6xx och 6xx/2018 Barnens funktionsnedsättning (PDF) [pdf, 116.2 kB]

Behörighet

Båthamn, behörighet, diskrimineringsantagandet

DISKRIMINERINGS- OCH JÄMSTÄLLDHETSNÄMNDEN/Sektion

Diarienummer: 7xx/2019

Givet: xx.xx.2020

Sökanden ansåg att han hade diskriminerats i ett båthamnsärende bl.a. på grund av hans boendeort, politiska bakgrund, yrke, familjesituation och livsåskådning.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden lämnade ansökan utan prövning eftersom den inte omfattas av dess behörighet i den utsträckning som händelserna gäller tiden innan diskrimineringslagen trädde i kraft 1.1.2015. Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden lämnade sökandens yrkanden utan prövning eftersom de inte omfattas av dess behörighet. Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden lämnade ansökan utan prövning också eftersom den inte omfattas av dess behörighet i den utsträckning som den gäller Vasa förvaltningsdomstols beslut.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att det, i den utsträckning som ansökan gäller händelserna efter 1.1.2015, i ärendet inte hade förts fram någon sådan konkret situation i vilken svaranden eventuellt diskriminerat sökanden och i vilken sökanden vore i behov av rättsskydd. Nämnden ansåg också att det utifrån den utredning som mottagits i ärendet inte finns skäl att förmoda att det i sökandens ärende finns något orsakssamband mellan svarandens förfarande och de diskrimineringsgrunder som sökanden nämnt. Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att det utifrån en objektiv bedömning i ärendet inte hade uppkommit någon grund att anta att svaranden bemött sökanden i strid med förbudet mot diskriminering i 8 § i diskrimineringslagen. Följaktligen avslog nämnden ansökan.

(Lagakraftvunnen)

Fallbeskrivning YVTltk 7xx/2019 Behörighet (PDF) [pdf, 106.7 kB]

Plats i den grundläggande utbildningen

Elevantagande, barnens funktionsnedsättning, plats i den grundläggande utbildningen, praktikskola, jämförbarhet, diskrimineringsantagandet

DISKRIMINERINGS- OCH JÄMSTÄLLDHETSNÄMNDEN/Sektion

Diarienummer: 4xx/2008

Utfärdat: xx.xx.2020

Sökanden ansåg att svaranden hade diskriminerat mot deras barn vid elevantagningen till den grundläggande utbildningen då barnen inte beviljades en plats inom den grundläggande utbildningen i universitetets praktikskola.

Praktikskolan fattade ett negativt beslut om antagande av sökandens barn som elev på skolan i en situation där man på skolan visste att hen behöver olika slags av särskilt stöd i undervisningen. Skolan ansåg att hens undervisning bör anordnas enligt särskilt prioriterade områden. Stadens beslut om särskilt stöd för sökandens barn inkluderade emellertid inte några bestämmelser om hens huvudsakliga undervisningsgrupp eller om huruvida särskilt stöd skulle anordnas för hen i samband med övrig undervisning, enligt en individualiserad lärokurs eller enligt särskilt prioriterade områden.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att vid bedömningen av huruvida situationen av sökandens barn har varit jämförbar med situationen av andra barn bosatta inom praktikskolas elevantagningsområde ska man som en juridiskt betydande faktor beakta hens behov av särskilt stöd som avses i 17 § i lagen om grundläggande utbildning samt det faktum att det inte hade fastställts tillräckligt noga på det sätt som förutsätts i denna bestämmelse hur detta särskilda stöd skulle anordnas.

I ärendet hade det inte framställts någon utredning på grund av vilket det skulle objektivt bedömt kunna ha antagits att praktikskola skulle ha antagit till den grundläggande utbildningen ett annat barn vars situation vad gäller anordnandet av särskilt stöd skulle ha varit lika oklar som sökandens barns situation.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att situationen av sökandens barn inte var jämförbar med situationen av sådana barn inom praktikskolas elevantagningsområde som inte behövde särskilt stöd eller vars beslut om särskilt stöd det sätt som stödet skulle anordnats hade bekräftats på det sätt som förutsätts i lagen.

Således var det i ärendet inte objektivt bedömt motiverat att anta att svaranden har behandlat sökandens barn på basis av hens funktionsnedsättning mindre fördelaktigt vid elevantagningen än någon annan person i en jämförbar situation.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att det i ärendet inte hade uppkommit någon presumtion om diskriminering i enlighet med 28 § i diskrimineringslagen och att ansökan ska avslås.

(Ej lagakraftvunnen)

Fallbeskrivning YVTltk 4xx/2008 Plats i den grundläggande utbildningen (PDF) [pdf, 129.3 kB]

Religion, modersmål och hemkommun

Undervisning, religion, språk, diskrimineringsantagandet, åtgärder för att främja likabehandling

DISKRIMINERINGS- OCH JÄMSTÄLLDHETSNÄMNDEN/Sektion

Diarienummer: 3xx/2017

Utfärdat: xx.xx.2020

Sökanden ansåg att hens barn blev föremål för diskriminering vid anordnandet av undervisning i ortodox religion på grund av sin religion, sitt modersmål och sin hemkommun. Regionförvaltningsverket ansåg i sitt beslut till sökandens klagomål att undervisningen i religion och livsåskådningskunskap i det svenskspråkiga utbildningsväsendet av kommunen inte motsvarade den gällande lagstiftningen och grunderna för läroplanen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att undervisningen i ortodox religion på finska och svenska inte var jämförbara på så sätt att sökanden skulle ha diskriminerats på grund av språk jämfört med kommunens undervisning i ortodox religion på finska. De övriga elever på sökandens barns klass som studerade åskådningsämnen utgjorde en jämförbar grupp i ärendet. Således uppkomm det inte i ärendet en presumtion om diskriminering på grund av sökandens barns modersmål

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att kommunerna beslutar självständigt om sina läroplaner, och kommunen hade inte beslutat om läroplanerna i andra kommuner. På denna grund uppkom det inte i ärendet en presumtion om diskriminering på grund av bostadsort.

Att sökandens barn reste till en skola i en annan kommun för att få undervisning var en omständighet som grundade sig på sökandens eget beslut, varmed det inte heller på denna grund uppkom en presumtion om diskriminering i ärendet på grund av bostadsort.

Eftersom sökandens barn enligt de utredningar som erhållits har varit det enda barn i sin klass som studerade ortodox religion, undervisningssituationer inom de gemensamma åskådningsämnena som avviker från grunderna för läroplanen hade, särskilt med tanke på att största delen av undervisningen har meddelats som gemensam undervisning, ägnat att ställa sökandens barn både socialt och vad gäller inlärningen i en svagare ställning jämfört med de elever som utgör en majoritet. På motsvarande sätt avsaknaden av en behörig lärare i dessa omständigheter hade ägnat att ställa sökandens barn som den enda elev i sin klass som studerar ortodox religion i en svagare ställning jämfört med klassens andra elever som studerar åskådningsämnen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att kommunen inte hade kunnat motbevisa den presumtion om diskriminering som uppkommit i ärendet under tiden och att kommuns förfarande gentemot sökandens barn vid anordnandet av svenskspråkig undervisning i ortodox religion hade utgjort i diskrimineringslagen förbjuden indirekt diskriminering på grund av orsaker som hänför sig till religion.

(Lagakraftvunnen)

Fallbeskrivningen kommer att läggas till senare.

Modersmål

Diskrimineringsantagandet, direkt diskriminering, modersmål, polismyndighet, vite

DISKRIMINERINGS- OCH JÄMSTÄLLDHETSNÄMNDEN/Sektion

Diarienummer: 6xx/2018

Utfärdat: xx.xx.2020

Diskrimineringsombudsmannen begärde av diskriminerings- och jämställdhetsnämnden en bedömning av huruvida polisinrättningen i Helsingfors har diskriminerat den sökande på grund av orsaker som anknyter till hans språk.

Målsäganden hade från tillnyktringsstation flyttats till förvaringslokalen för berusade vid polisinrättningen och hade varit gripen i enlighet med polislagen. Vid ankomst till polisinrättningen talade målsäganden svenska. Skötarna på tillnyktringsstationen hade konstaterat att målsäganden också talar bra finska. I tillnyktringsförvaret hade han flyttats till men cell. Tillnyktringsförvarets vakt hade på svenska informerat målsäganden om att hen inte har adekvata språkkunskaper för att uppge grunderna för den sökandes gripande samt dennas rättigheter och skyldigheter. I övrigt hade polistjänstemännen talat finska med målsäganden. Målsäganden hade begärt att få kommunicera på svenska. En finlandssvensk medarbetare hade vid händelsetidpunkten haft paus, men hen hade inte ombetts att kommunicera med målsäganden.

Svaranden konstaterade att det hade varit fråga om ett mänskligt missförstånd gällande målsägandens behov att byta språk. Skötarna på tillnyktringsstationen samt målsägandens mor hade konstaterat att målsäganden förstår och talar finska. Målsägandens rättsskydd har inte äventyrats på grund av att man inte kommunicerat med honom på svenska. Målsäganden har inte i den aktuella situationen försatts i en ofördelaktigare position än personer i en jämförbar situation, och hans rättigheter har tryggats, trots det felaktiga språkförfarandet. Målsäganden har inte diskriminerats på det sätt som avses i diskrimineringslagen, och det finns inga grunder för att förelägga vite.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att målsäganden hade upplevt att han inte hade fått sitt ärende handlagt på sitt eget modersmål och att det hade lett till att han flyttades till en cell. Målsäganden hade dessutom varit berusad och minderårig, och i detta fall hade det varit särskilt viktigt att använda det egna modersmålet.

Nämnden konstaterade att vid en bedömning av ärendet ska beaktande tas till de krav som i grundlagen och språklagen satts upp för användning av eget modersmål, 22 § i grundlagen gällande det allmännas skyldighet att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses samt att det i svarandes verksamhet är fråga om utövande av offentlig makt.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att den rätt att använda sitt eget modersmål som i grundlagen tillförsäkrats för målsäganden hade begränsats. Nämnden ansåg att det hade uppkommit en presumtion om att svaranden på grund av en orsak som anknyter till målsägandens språk behandlat målsäganden på ett ofördelaktigare sätt än en person som hade använt finska som sitt modersmål och kunnat kommunicera på finska. I ärendet har det således uppkommit en presumtion om diskriminering, dvs direkt diskriminering som tas upp i 10 § i diskrimineringslagen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att det faktum att svaranden inte kommunicerat på svenska med målsäganden inte hade lagliga grunder och av denna anledning finns det för förfarandet inga sådana legitima grunder som avses i 11 § 1 mom. i diskrimineringslagen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att svaranden inte hade kunnat upphäva diskrimineringsantagandet i ärendet. Nämnden ansåg att svaranden i strid med 8 § i diskrimineringslagen diskriminerat målsäganden på grund av språkliga orsaker och att svarandens förfarande har utgjort sådan direkt diskriminering som avses i 10 § i diskrimineringslagen och som grundat sig på målsägandens språk. Nämnden förbjöd svaranden att fortsätta eller upprepa sitt diskriminerande förfarande och förelägg förbudsbeslutet med ett vite på 5 000 euro.

(Ej lagakraftvunnen)

Fallbeskrivning YVTltk 6xx/2018 Modersmål (PDF) [pdf, 93.9 kB]